SolBRÄND

Jag sitter här med bränt ansikte och tänkte sammanfatta helgen. Som ni förstår så innehöll den en del sol..

Men vi börjar med fredagen. Dagen med stort D. Jag skulle få se Emre Aydın live! Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig.. Dörrarna öppnades klockan nio och klockan nio var jag och Sezgin där. Stället var super, så inte för den delen. Det var en rockklubb och dom spelade gamla hits alltifrån 70talet till nutid. Och inte bara rock. Lite La Bamba, Lambada (då tänkte jag på dig och mig syrran när vi dansade i vardagsrummet i Irsta hihi!) och James Blunt smög sig också in bland ZZ top, Nickelback och AC/DC. TV-skärmar hängde på väggarna så man kunde stå och bli lite nostalgisk också när man såg de gamla videosarna. Men efter en timme börjar vi undra vart Emre blev av, och efter ytterligare en timme förstår vi att han nog kommer att gå på vid midnatt. Väntandet hade nog gått ganska bra om det inte vore för att jag fick något som - om det inte var det så var det i alla fall otroligt nära - kolik. Isn't it ironic? En månad har nästan passerat utan några magåkommor, MEN den här kvällen.. ja, varför inte hehe! Jag minns en enda tanke: Stå ut för du har längtat efter det här i två år. Herr Aydin behagade kliva på scenen tjugo över tolv och vid det laget såg jag stjärnor och stod dubbelvikt vid barbordet. Men i slutändan var det ändå värt det! När jag fick höra mina favoritlåtar Ben sensiz Istanbul'a düşmanım och Belki bir gün özlersin så var lyckan gjord. Jag och en klubb full med turkar sjöng med av all kraft: Bin bıcak var şırtımda, biniyle de adasın herbiri, hayran sana!!

Lördagen bjöd på svensk högsommarvärme och på något vis går det mig förbi att den här solen är en aning starkare än den svenska och jag glömmer att ta på mig solskyddsfaktor. Idag ser jag ut som en kräfta. Nåväl.. Det är ju lite exotiskt också tihi! Jag och Sanna turistade till Galatatornet och spenderade runt 2 timmar på Istanbulutsikten. Fantastiskt vackert! Lägger upp bilder senare så ni får se. Sedan åt vi traditionell anatolisk mat på en närliggande restaurang. Jag provade dolmar (av majsblad tror jag det var) med lamm- och risfyllning, supergott! Vi fortsatte till Karaköy där vi åt på ett känt pastane - Güllüoğlu. Vi delade på fyra små underverk (kan inte hitta ett bättre ord för de turkiska sötsakerna, slurrp!) och vandrade sedan vidare till vattnet. Det är nog det bästa jag vet - sitta på en parkbänk intill Bosporen och bara se på och lyssna till färjorna och människorna runtomkring.

Efter en stund slöt Yusuf upp med oss och vi tog en långpromenad till Gülhaneparken där vi drack te på en çay bahçesi (teträdgård) med utsikt över Bosporen. Parken var så otroligt vacker! Tulpaner i alla dess färger! Och doften av gräs... Inte förrän då förstod jag hur mycket jag saknat naturen. Vi promenerade tillbaka till Karaköy och jag och Yusuf fortsatte vidare till Tophane och Nargilekaféerna. Hela distriktet är kantat av dessa vattenpipskaféer och de är sammanlänkade under ett tak så när man går igenom från ena änden till andra är det som att gå igenom olika rum - hur mysigt som helst! Överallt halvligger folk i soffor eller i såna rispuffar ni vet och pratar, spelar "tavla" (backgammon) och röker vattenpipa förstås. Och det doftar sött från alla olika vattenpipssmaker. Turkarna kan det där med att njuta och det är inte svårt att känna sig avslappnad på såna här ställen.

Söndagens stora upplevelse var Våfflan. Jag åkte till Kadıköy (asiatiska sidan) för att göra helgens läxa med Sanna. Efter några timmars pluggande tyckte vi att vi var värda något gott. Bara doften från våffelrestaurangen vittnade om att det här skulle bli gott. Min fyllning bestod av hasselnötskräm, jordgubbar, kiwi, banan och hasselnötskross ovanpå. Jag var i himlen! Mätt och nöjd satte jag mig på färjan till Kabataş och med Bosporenvinden i ansiktet sammanfattade jag att jag haft ännu en härlig dag i mitt Istanbul.

Tänker på er varje dag och önskar jag fick chansen att visa er allt jag får uppleva. Varje gång jag ser något häftigt tänker jag: Det här skulle mamma älskat! Pappa skulle ha sett det här! Undra vad barnen skulle sagt om det här? Nu skulle syrran varit här! Brorsan skulle ha gillat det här! Och alla vännerna! Alla är ni är i mina tankar.

Göruşürüz!