Första veckan i Istanbul

Fredagkväll och imorrn är första veckan gjord. En vecka full av nya intryck! Det märks på drömmarna om inte annat - det är mest turkiska glosor och vägskyltar (av någon konstig anledning) som snurrar runt i huvudet om nätterna.

Så vad har den första veckan handlat om? Att försöka äta så mycket gott som det finns tid och plats i magen till. Har hunnit med min favorit - balik ekmek - färskfångad nystekt fisk i vitt bröd med grönsaker vilken åtnjöts till utsikten av färjorna på Bosporen, Köftesmörgås (turkiska köttbullar i vitt bröd), Iskenderkebap (Kebab på brödbitar med tomatsås och turkisk yoghurt - och när brödet får suga i sig såsen så det blir alldeles saftigt då får smaklökarna fnatt), Kumpir (en gigantisk bakad potatis som mosas runt med en rejäl klick smör och ost och sen med diverse tillbehör till - yummy!, Pilav (övernaturligt gott ris, skulle tro att hemligheten heter smör), Ayran (salt mjölkdryck, låter weird jag vet men mycket smaskigt!), Simit (de croissantliknande bröden som man tar på väg till jobbet, skolan eller vart man nu är på väg under morgonruschen) och icke att förglömma - turkiskt Cay (te). "Hemma" står samovaren och puttrar hela kvällarna och man kedjedricker och umgås fram till tolv på nätterna har jag lärt mig.

Och så vidare till sötsakerna som hittills bara är två till antalet: Turkish delights och Baklava. Det härliga är ju själva grejen att bara gå omkring och i varje hörn hitta något gott att tugga på. Att vara riktigt sötsugen och svänga in på Cicek Pasaji (blompassagen) och köpa purfärska Turkish delights som badar i florsocker och allt bara smälter i munnen - då är man i himlen. Ja, det har helt enkelt handlat mycket om mat i veckan, och mer ska det bli!

Türkce seviyorum! = Jag älskar turkiska! Med bara 7 stycken i klassen får man chans till att prata mycket och man vågar mer. Det är så himlans roligt! Vi lär oss massor och eftersom Sevgi (min "sambo") inte kan engelska får jag massor av träning hemma också. Redan nu kan vi börja förstå varandra och häromdagen infann sig den där läckra känslan när man bara helt plötsligt förstår ett annat språk! Jag kommer nog aldrig glömma det fast det var något så banalt som att Sevgi frågade mig om det fanns varmvatten i duschen. Jag förstod ordet varmt och blev överlycklig! Kommunikation uppstod! Så kan vardagens små mirakler se ut här i Istanbul.

Om det var en enda sak jag skulle hinna med under den här resan så var det att få se någon av mina turkiska favoritartister. Jag önskade så jag blev blå att de skulle lyckas pricka in en spelning medan jag var i Istanbul. Och vad händer? Jo, min största turkiska idol ska spela den 17e april i Taksim (nära där jag bor)! Emre Aydin! Jag ska få se Emre Aydin! Lyckan i livet är gjord.

Ännu har det inte blivit mycket korttagning. Har bara ett par på världens sötaste katt som jag bor med så ni får hålla tillgodo med dem så länge tills det kommer fler!

Nu ska jag äta lite ekmek (bröd) med beyaz peynir (vit ost) och domatesler (tomater) hihi! Godnatt alla vänner!