Idag kom våren till Istanbul!
Och helt plötsligt blev jympaskor och strumpbyxor för varmt. Solen stekte på ryggen där vi satt på ett café intill Bosporen och pluggade dåtid, genetiv och possesiv. Dün çok lale gördüm (Igår såg jag många tulpaner). Turkiskan är ett väldigt ekonomiskt språk. Man slösar ingen onödig energi på att säga för mycket hehe. Det finns inga sätt att säga Jag har, Jag är, i, på etc. Så det känns alltid som att det fattas något och man vill stoppa in fler ord för att det ska bli en riktig mening. Men man säger bara Vädret kallt, Katten svart etc. Det roligaste är när man vill säga att man har något som till exempel när jag, Sevgi och Songül skulle till Sultanahmet i söndags och för att åka spårvagn behöver man något som heter Akbil. Då ville jag säga att jag redan hade Akbil och jag stod där och letade efter en mening som började med Jag har. Men då använder man bara Var som betyder Det finns. Akbil var. That's it. Väldigt sparsamt. Och när man frågar läraren hur folk man pratar med ska förstå att det är just det här jag menar, får man svaret att det förstår man från sammanhanget, så jag antar att turkarna måste vara väldigt lyhörda när dom pratar med varandra. :)
Så dagen spenderades alltså intill Bosporen på det stimmigaste caféet i stan. Vi valde ett som låg precis intill där färjependlande Istanbulbor passerade och där inkastare ropade i mun på varandra. Mycket lämpligt för läxläsning, men på nåt sätt gick det galant att ta sig igenom den i alla fall. Sen bar det av vidare till Eminönü och Kryddbasaren. Vi hade lite tid att fördriva - jag måste säga att jag idag kände mig ganska privilegerad att bara sådär i stunden kunna bestämma att flanera runt på en basar för att "man har lite tid över". Vi smaskade på Lokum (turkish delights) och tittade på turisterna - för VI är ju inga turister haha, vill bara påpeka det! Ett bevis på det är att jag köpte galgar på basaren, det kanske inte är det första en turist slänger sig på när man besöker I-bul. Sen slog jag till och köpte en lykta som jag velat ha länge. Lyckades pruta ner den från 200 till 150 kr så jag är nöjd. Den var ju trots allt "handgjord" och "om jag skulle köpt den på stora basaren skulle färgen att blekna fort och jag skulle gråta". Dom är för härliga! :)
På fredag är det Emre Aydın som gäller! Wow! Det är så häftigt, kan inte fatta att jag ska få se honom live. För bara 250 kr! Och dessutom på en liten klubb så man kommer kunna stå nära. Längtar... På lördag har jag och Sanna en plan - Galatatornet. Vi ska upp och kolla den magnifika utsikten och äta där. Sen ska vi ta något som kallas Galatapromenaden och besöka ett känt Pastane och äta utsökt Baklava. Längtar... Det är så skönt att planera saker med en svensk för då vet man att det blir av. Ibland är det lite för laidback i det här landet för man kan aldrig planera någonting.
Nej nu börjar det kurra i magen, får kila ner till livset här nere och köpa mig nåt.
İyi akşamlar!
Och helt plötsligt blev jympaskor och strumpbyxor för varmt. Solen stekte på ryggen där vi satt på ett café intill Bosporen och pluggade dåtid, genetiv och possesiv. Dün çok lale gördüm (Igår såg jag många tulpaner). Turkiskan är ett väldigt ekonomiskt språk. Man slösar ingen onödig energi på att säga för mycket hehe. Det finns inga sätt att säga Jag har, Jag är, i, på etc. Så det känns alltid som att det fattas något och man vill stoppa in fler ord för att det ska bli en riktig mening. Men man säger bara Vädret kallt, Katten svart etc. Det roligaste är när man vill säga att man har något som till exempel när jag, Sevgi och Songül skulle till Sultanahmet i söndags och för att åka spårvagn behöver man något som heter Akbil. Då ville jag säga att jag redan hade Akbil och jag stod där och letade efter en mening som började med Jag har. Men då använder man bara Var som betyder Det finns. Akbil var. That's it. Väldigt sparsamt. Och när man frågar läraren hur folk man pratar med ska förstå att det är just det här jag menar, får man svaret att det förstår man från sammanhanget, så jag antar att turkarna måste vara väldigt lyhörda när dom pratar med varandra. :)
Så dagen spenderades alltså intill Bosporen på det stimmigaste caféet i stan. Vi valde ett som låg precis intill där färjependlande Istanbulbor passerade och där inkastare ropade i mun på varandra. Mycket lämpligt för läxläsning, men på nåt sätt gick det galant att ta sig igenom den i alla fall. Sen bar det av vidare till Eminönü och Kryddbasaren. Vi hade lite tid att fördriva - jag måste säga att jag idag kände mig ganska privilegerad att bara sådär i stunden kunna bestämma att flanera runt på en basar för att "man har lite tid över". Vi smaskade på Lokum (turkish delights) och tittade på turisterna - för VI är ju inga turister haha, vill bara påpeka det! Ett bevis på det är att jag köpte galgar på basaren, det kanske inte är det första en turist slänger sig på när man besöker I-bul. Sen slog jag till och köpte en lykta som jag velat ha länge. Lyckades pruta ner den från 200 till 150 kr så jag är nöjd. Den var ju trots allt "handgjord" och "om jag skulle köpt den på stora basaren skulle färgen att blekna fort och jag skulle gråta". Dom är för härliga! :)
På fredag är det Emre Aydın som gäller! Wow! Det är så häftigt, kan inte fatta att jag ska få se honom live. För bara 250 kr! Och dessutom på en liten klubb så man kommer kunna stå nära. Längtar... På lördag har jag och Sanna en plan - Galatatornet. Vi ska upp och kolla den magnifika utsikten och äta där. Sen ska vi ta något som kallas Galatapromenaden och besöka ett känt Pastane och äta utsökt Baklava. Längtar... Det är så skönt att planera saker med en svensk för då vet man att det blir av. Ibland är det lite för laidback i det här landet för man kan aldrig planera någonting.
Nej nu börjar det kurra i magen, får kila ner till livset här nere och köpa mig nåt.
İyi akşamlar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar