En eftermiddag i Cevahir

Merhaba!

Då har man varit med om det första elavbrottet i İstanbul. Konstigt nog har jag lyckats missa det under mina tidigare resor, det händer rätt ofta här och tittar man närmare på detta virrvarr av elkablar som omger husen så är det inte svårt att första att det ibland sker en och annan kortslutning. Sanna och jag pratade om det igår och hon berättade att hemma där hon bor hade det blivit så mörkt att det inte gick att ta ett steg för det var verkligen totalt kolsvart, och ögonen vande sig inte heller, vilket vanligtvis brukar hända. Senare på kvällen var det min tur att erfara detta. Självklart står jag i duschen när det inträffar. Och svart blev det! Det var som att man kunde ta på mörkret. Hemma hade jag blivit irriterad över det och uttalat en och annan svordom, men som med allt annat som händer när man är utomlands så rycker man bara på axlarna, kanske skrattar lite till och med och ser det som ännu ett äventyr. Så detvar bara att duscha av sig i iskallt vatten och sen plugga verb i ljuset från datorn.

Jag trivs bara bättre och bättre här och känner mig mer och mer hemma i lägenheten. Sevgi ser när jag börjar rynka pannan alltför mycket över mina turkiskaböcker och hon rycker in och hjälper till direkt så det är en jättehjälp. Igår fick hon syn på mina "verblappar" och satte direkt igång och förhörde mig. Vi klarar av att förstå varandra ganska bra nu. När strömmen gick sa hon att reparatören kommer imorgon, jag klarade av att fråga om det var på morgonen och hon svarade att hon inte visste - jippi - en till konversation uppstod! Viljan att få säga något blir oftast till slut för stor att vara tyst så då rycker man tag i det ordet, från det lilla vokabuläret man har, som mest liknar det man vill säga och så försöker man.

Idag mötte jag och Sanna upp Yusuf (facebookvän för er som inte vet) och hans vän Veysal och vi fick mat på deras universitet. Superintressant att få se hur ett turkiskt universitet ser ut. Jättegod mat också! Veysal visade oss runt i biblioteket och sa att vi är välkomna när som helst att plugga där. De tar sånt ansvar och vill ordna allt till det bästa för oss, gästvänligare folk finns nog inte. Sen tog dom med oss till Cevahir - Europas största shoppingcenter! Ja, hur ska jag beskriva detta, kort sagt: allt fanns där. När vi tror att vi sett allt bär det av till Entertainment avdelningen och jag och Sanna bara skrattade. En nöjespark mitt i allt! Ja, varför inte. :) Vi bowlade en halvtimme och jag förlorade hehe, men roligt var det! På bussen hem fick jag se en annan väg hem till mig och insåg att det ligger en massa Lahmacun restauranger inte alls långt ifrån mig, och som jag letat! Turkisk pizza blir det garanterat imorrn.

I plugget har vi avhandlat lokatif, ablatif och datif idag och hjälp vilken röra. Men nu börjar man kunna sätta ihop meningar som Pennan är hos dig, Jag bor i Tepebası och Han tar ett paket från bordet. Och imorse lyckades jag säga Jag är student i turkiska till en kebabförsäljare hihi! Det är framsteg ska ni veta! ;)

İyi akşamlar!

Bild 1) Veysal och Yusuf 2) Sanna efter en grym bowlinguppvisning 3) Yusuf i bowlingpose 4) En Beşiktaş shop, yeaah! 5) Cevahir 6) en gigantisk klocka i taket av shoppingcentret (hela fick inte plats på bild och då står jag längst ner av 5 våningar)