Fullkorn och nya vänner!

Günaydın!

Mmm, idag, först en månad efter att jag kommit hit, äter jag min första fullkornsfrukost hehe. Varje morgon har startats med en simit bara och till slut blev längtan efter något mer stabilt outhärdlig. Jag hittade i den lite större mataffären i Cihangir ett sånt där nyttigt bröd som väger ungefär 3 kg ni vet, med en massa frön i och sådär. Och världens godaste müsli och soyamjölk. Men det är inte billigt att vara känslig. Brödet kostade 25 för en liten bit. Mjölken gick på 35. Men det får det vara värt för att må bra.

Det verkar som att vi varvar varandra vädermässigt. Här har den turkiska vintern kommit tillbaks och i Istanbul finns inget som heter lagom, inte ens vad gäller vädret. Blåser det, ja då blåser det storm, regnar det så regnar det så det blir floder längs Istiklal. Igår både blåste det storm och regnade floder. Men det roliga är att så fort det börjar regna dyker det upp paraplyförsäljarer i vart och varannat hörn, dom bara poppar upp från ingenstans. De tar verkligen varje tillfälle i akt för att kunna tjäna en liten hacka. Och inte blir det så lite heller, han kunde lätt ta de där 25 kronorna för ingen turist har tid att pruta när de står med regn upp till knäna.
Apropå blåst och regn så möttes jag av en inte alltför rolig syn när jag kom hem igårkväll. På balkongen hänger inga av mina rena kläder längre kvar på strecket utan allt ligger och plaskar på det smutsiga balkonggolvet. STOR suck! Man lär sig något hela tiden. När det blåser - inga kläder på strecket!

På fredag väntar det första turkiskatestet. För att få gå vidare till nivå 2 måste man sätta denna. Det har gått rätt bra tycker jag, men här på sista tiden har det blivit svårare. Ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man egentligen kan. Men det är bara att kämpa vidare, för fast man inte märker det så har man antagligen utvecklats en hel del under den här månaden. Kan inte förstå att det gått en månad redan. Vart tog den vägen? Men jag har hunnit vara med om många härliga upplevelser redan. Främst vad gäller nya människomöten. I tisdags firade jag Bahaihögtiden Ridvan med şişlisamfundet och vilket välkomnande jag fick! Verkligen varma människor. De ordnade med ytterligare nya kontakter till mig, bl a en professor vid METU (universitetet i Ankara jag sökt till till hösten) och andra personer här i Istanbul. Familjen vi var hos sa att jag var välkommen till dem när som helst och Michael (mannen från USA som tog kontakt med mig förra veckan efter att jag mailat till samfundet i Istanbul) sa att: här i Istanbul är vi din familj så du får aldrig känna dig ensam utan ring om det är något. Jag känner mig så trygg nu. Jag har så många nu jag kan ringa och hitta på något med. Träffade även en kille från Tyskland som var i min ålder och som också var ny i Istanbul och som inte sett mycket av Istanbul än så vi sa att vi ska hitta på saker tillsammans.

Idag ska jag till Kadıköy för att plugga med Sanna. Vi är lediga idag för det är Bayram i hela landet och alla turkar är lediga så det gäller att försöka hitta någon lugn vrå nånstans för det lär vara "kalabalık" (ett ord ni nog vet vad det betyder hihi) i hela stan.

Ha en bra torsdag!

İyi günler!