Vilken härlig dag!
Solen vågade sig fram och den här gången med värme som följd!
Har lärt känna en ny tjej från klassen (som för övrigt inte innehåller så vettiga människor, mer om det en annan gång), Johanna från Tyskland, och vi upptäckte Istanbuls bakgator tillsammans idag. Men innan gick hon, jag och Sanna tillsammans till Galatatornet där Sanna skulle möta sin familj - hon är så lycklig som får ha dom här! Jag är redigt avundsjuk hihi! Vi åt tillsammans på den anatoliska restaurangen och precis som den där lördagen jag och Sanna åt där strålade solen idag också och det var underbart att känna värmen mot kinderna.
Yemekten sonra ben ve Johanna Cihangir'e gittik. Oj, det bara kom turkiska ur mig. ;) Efter maten gick jag och Johanna till Cihangir. Vi ville bort från Istiklal för nu är den inte så rolig längre. Trängseln gör en galen. Vi gick vilse en gång och kom tillbaka till Istiklal en gång tills vi till slut hittade till Cihangir. Häromdagen gick jag och Sanna också vilse i kvarteren bakom Istiklal från Cihangir och tack vare det kunde jag hitta vägen tillbaka till Cihangir - inget ont som inte har något gott med sig. Vi passerade Savoy (mitt, Sannas och Kates stamställe vad gäller sötsaker), smet in och köpte varsin stor smarrig bakelse och gick vidare till ett utsiktställe Johanna hade koll på. Vid hamnen låg den största färjan jag nånsin sett inne - 12 våningar räknade vi till! Från en parkbänk hade vi perfekt koll på vad rikingarna höll på med på soldäck; en kille joggade runt, runt, några spelade basket eller nåt, andra flanerade omkring. Vi smaskade i oss våra bakelser och pratade om livet sen blev det dags för henne att åka till föreläsning. Hon läser juridik här i Istanbul - i Dolapdere! Det värsta drogområdet i Istanbul så hon berättade att hon åker en från skolan specialbeställd shuttlebus som tar studenterna från hemmet till precis utanför skolporten. Skolan är dessutom omringad av en mur där inget solljus kommer in så det känns tydligen som ett fängelse. Helt galet! Vem bestämmer att lägga en juridisk fakultet i ett ghetto? Det är så knäppt men ändå så fascinerande - det är Istanbul!
Peki (= okej, ett ord alla lärare är ett stort fan av och jag hade det i huvudet hela tiden nu så jag var tvungen att få det ur mig), sen gick jag vidare till çayträdgården som ligger på vägen hem till mig och som har utsikt över Gyllene hornet. Tänkte att jag skulle göra lite läxa i kvällssolen. Precis när jag ska sätta i hörlurarna i öronen ser i jag i ögonvrån hur någon kommer fram och vill prata med mig. En tjej med fransk accent säger att hon känt igen mina böcker och måste fråga om jag går på Dilmer. Helt otroligt! Det visar sig att hon läser nivå 1 där just nu. 10 minuter senare sitter vi och planerar en resa till Bulgarien tillsammans! Hon är här i 6 månader och måste också ut ur landet för att få ny stämpel i passet och Bulgarien var ett alternativ för henne med. Dessutom pluggar hon geografi med inriktning mot miljö och bevarande så vi hade en stark gemensam nämnare. Så himlans roligt! Så vi ska träffas och äta middag någon kväll framöver i hennes lägenhet i Osmanbey. Julie var namnet.
Ja, idag var nog en helt perfekt dag, den hade alla ingredienser man kan önska sig: sol och värme, lunch i goda vänners lag, upptäcktsfärd, utsikt över Bosporen, nya kontakter och en çay i kvällssolen! Jag är nöjd.
Vill önska STORT GRATTIS till min kära systerson Filip på hans stora dag! 11 år idag! Moster tänker på dig och hoppas du haft en kanondag.
Glad Valborg på er alla!
Solen vågade sig fram och den här gången med värme som följd!
Har lärt känna en ny tjej från klassen (som för övrigt inte innehåller så vettiga människor, mer om det en annan gång), Johanna från Tyskland, och vi upptäckte Istanbuls bakgator tillsammans idag. Men innan gick hon, jag och Sanna tillsammans till Galatatornet där Sanna skulle möta sin familj - hon är så lycklig som får ha dom här! Jag är redigt avundsjuk hihi! Vi åt tillsammans på den anatoliska restaurangen och precis som den där lördagen jag och Sanna åt där strålade solen idag också och det var underbart att känna värmen mot kinderna.
Yemekten sonra ben ve Johanna Cihangir'e gittik. Oj, det bara kom turkiska ur mig. ;) Efter maten gick jag och Johanna till Cihangir. Vi ville bort från Istiklal för nu är den inte så rolig längre. Trängseln gör en galen. Vi gick vilse en gång och kom tillbaka till Istiklal en gång tills vi till slut hittade till Cihangir. Häromdagen gick jag och Sanna också vilse i kvarteren bakom Istiklal från Cihangir och tack vare det kunde jag hitta vägen tillbaka till Cihangir - inget ont som inte har något gott med sig. Vi passerade Savoy (mitt, Sannas och Kates stamställe vad gäller sötsaker), smet in och köpte varsin stor smarrig bakelse och gick vidare till ett utsiktställe Johanna hade koll på. Vid hamnen låg den största färjan jag nånsin sett inne - 12 våningar räknade vi till! Från en parkbänk hade vi perfekt koll på vad rikingarna höll på med på soldäck; en kille joggade runt, runt, några spelade basket eller nåt, andra flanerade omkring. Vi smaskade i oss våra bakelser och pratade om livet sen blev det dags för henne att åka till föreläsning. Hon läser juridik här i Istanbul - i Dolapdere! Det värsta drogområdet i Istanbul så hon berättade att hon åker en från skolan specialbeställd shuttlebus som tar studenterna från hemmet till precis utanför skolporten. Skolan är dessutom omringad av en mur där inget solljus kommer in så det känns tydligen som ett fängelse. Helt galet! Vem bestämmer att lägga en juridisk fakultet i ett ghetto? Det är så knäppt men ändå så fascinerande - det är Istanbul!
Peki (= okej, ett ord alla lärare är ett stort fan av och jag hade det i huvudet hela tiden nu så jag var tvungen att få det ur mig), sen gick jag vidare till çayträdgården som ligger på vägen hem till mig och som har utsikt över Gyllene hornet. Tänkte att jag skulle göra lite läxa i kvällssolen. Precis när jag ska sätta i hörlurarna i öronen ser i jag i ögonvrån hur någon kommer fram och vill prata med mig. En tjej med fransk accent säger att hon känt igen mina böcker och måste fråga om jag går på Dilmer. Helt otroligt! Det visar sig att hon läser nivå 1 där just nu. 10 minuter senare sitter vi och planerar en resa till Bulgarien tillsammans! Hon är här i 6 månader och måste också ut ur landet för att få ny stämpel i passet och Bulgarien var ett alternativ för henne med. Dessutom pluggar hon geografi med inriktning mot miljö och bevarande så vi hade en stark gemensam nämnare. Så himlans roligt! Så vi ska träffas och äta middag någon kväll framöver i hennes lägenhet i Osmanbey. Julie var namnet.
Ja, idag var nog en helt perfekt dag, den hade alla ingredienser man kan önska sig: sol och värme, lunch i goda vänners lag, upptäcktsfärd, utsikt över Bosporen, nya kontakter och en çay i kvällssolen! Jag är nöjd.
Vill önska STORT GRATTIS till min kära systerson Filip på hans stora dag! 11 år idag! Moster tänker på dig och hoppas du haft en kanondag.
Glad Valborg på er alla!
(Nya bilder finns på Facebook!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar